När min mamma var på biblioteket för ett tag sedan så lånade hon en bok som hon tyckte att jag skulle läsa. Den hette "Pojken som fann en ny färg" och är Oskar Skogs debutroman från 2013. Av en ren tillfällighet höll jag då på att skriva om två barn vid namn Oscar och Morgan, som sökte efter en ny färg som de aldrig sett förr. Kanske var det en slump att jag fick läsa den här boken, eller kanske ödet.
Boken handlar om en man som träffar en kvinna som han sedan gifter sig med. De får en son, men upptäcker snart att han inte är som alla andra. Han kryper i mönster på golvet och gråter när någon korsar de osynliga linjerna som bara han ser. De undrar vad som är fel men berättar inte om det för någon. När han är gammal nog för att kunna prata börjar han snabbt att fråga om "färgen". Färgen som han ser så tydligt men inte andra gör.
Oskar Skog använder sig av korta bitar av text i små kapitelliknande paragrafer på en eller två sidor. Meningarna är enkla och kortfattade och för texten framåt utan att det känns tungt eller stressat. Det gör boken väldigt lätt att läsa, även om man har problem att koncentrera sig.
"Jag är där den första gången som han tittar upp.
När han reser sig med händerna som i en liten armhävning.
När han rullar runt på den mjuka filten på golvet och hamnar på rygg.
Han tittar upp i taket och hans händer börjar försöka gripa den osynliga luften.
Om och om igen.
Jag böjer mig över honom.
Vi ser på varandra i tystnad."
Till skillnad från många andra böcker är "Pojken som fann en ny färg" skriven i förstapersonsperspektiv och presens. Jag föredrar vanligtvis andraperson och pluskvamperfekt, eller "dåtid", men jag vet inte hur bra det hade passat till den här texten. Det är också skönt att läsa något annorlunda då och då.
Jag har svårt att bestämma mig för om jag gillade boken eller inte. Många gånger gjorde jag det och tyckte att Skog skrev smart och skickligt, men andra gånger så kändes det nästan amatöraktigt. Efter att ha tänkt på det ett tag så tror jag dock att jag gillade den. Hade man fått veta vad som var "fel" på pojken, eller om slutet inte varit så utdraget så hade jag kanske gett den upp till 8/10 i betyg, men som den är nu så räcker det inte riktigt för mig. Den var dock läsvärd och intressant så jag ger den 6/10.
Kommentera