Ibland kan du hitta en text som får dig att undra om författaren har spionerat på dig. Kanske till och med i ditt huvud. Inger Edelfeldts novell "Riktig kärlek" är en sådan för mig.
Som man kan se bara utav att läsa den första meningen ("Ibland tänker jag, och folk har sagt det åt mig, att för att få lite reda i tankarna borde man skriva ner dem.") så är novellen skriven i förstapersonsperspektiv och utspelar sig i huvudpersonens tankar. Det ger mig känslan av att jag läser en dagbok eller journal; skriven av någon som väl skulle kunna vara jag.
Novellen handlar om en kvinna som funderar över kärlek och ifrågasätter vad hennes väninnor sagt till henne.
"Jag har en väninna som säger att jag måste sluta fundera så mycket över kärlek, för då kommer den liksom av sig själv, men är det inte lite cyniskt ifall det nu ska vara så, om man tar en liknelse, att bästa sättet att få ett glas vatten är att glömma bort att man är törstig? Kan tillvaron verkligen vara inrättad på det viset?"
Hon påminner mig mycket om mig själv så jag har svårt att beskriva henne, men hon verkar intelligent och det låter som att hon tänker mycket på olika saker. Inte bara för att det faktiskt står att hennes väninnor tycker att hon ska sluta fundera så mycket, utan hela texten och sättet hon skriver på. Antingen så har författaren gjort ett väldigt bra jobb med att sätta sig in i sin karaktär eller så är huvudpersonen baserad på hennes egna känslor och tankar.
Kärlek är ett väldigt vanligt tema inom alla sorters konst så det finns väldigt mycket man skulle kunna jämföra novellen med. Jag tror dock aldrig att jag har läst eller sett någonting som "Riktig kärlek". Kanske för att jag vanligtvis läser romaner istället för noveller, eller kanske för att jag lätt blir distraherad och uttråkad av den här typen av text. Jag kan inte säga om jag tycker att Inger Edelfeldt har gjort ett dåligt jobb eller inte av just den anledningen att det inte hör till min smak. Jag föredrar texter där jag får röra mig och se nya saker istället för att jag, i huvudpersonens kropp, står på ett och samma ställe utan att veta vars jag är eller om jag är ensam där.
Kommentera