Gå in i lådan och stanna. Gå in i lådan. Varje dag samma sak. Han hamnade alltid i lådan. Det var inte som att han kunde hoppa av taket och gå på ett äventyr eller någonting. Det fanns ändå ingenstans att gå. Det var hans tak och hans låda, och så andra tak och lådor som han aldrig såg på. Inte för att han inte ville se på dem; tanken slog honom bara inte. Inte tills den faktiskt gjorde det och han såg över avgrunden, på taket närmast hans.
För mycket, för tung. För mycket. Hon var fortfarande för tung. Hon var alltid för tung även när hon inte var det. Under normala omständigheter skulle hon varit smal som en pinne nu, men författaren tänkte inte låta henne vara någonting hon inte var ämnad att vara. Om hon ville skriva om en pinne så hade hon gjort det redan från början. Inte för att författaren ogillade pinnar. Tvärtom så tyckte hon att de kunde ha rätt så intressanta åsikter i de flesta konversationer. Men Morgan var ingen pinne och inte heller särskilt intressant.
Flickan på taket verkade inte lägga märke till honom. Sanningen var att om inte tanken slagit honom en minut tidigare så hade han inte heller märkt om någon kollat på honom. Han hade varit för upptagen med att vara på ett tak och hamna i en låda. Oscar såg ner på sitt tak. Kanske fanns där något som kunde få henne att se upp? Han såg sig omkring men kunde inte hitta vare sig trumpeter, lampor eller raketer. Han gillade raketer. Om han hade varit en raket hade han kunnat flyga över till flickan. Men han var ingen raket så han såg ner och plockade upp en sten som dykt upp bredvid honom.
Morgan lyfte handen till axeln där en sten träffat henne. Vars hade den kommit från? Och vars var den på väg? Hon kunde inte fråga den så hon vred huvudet och såg ut från taket. Där fanns inget speciellt; bara tak och lådor, precis som hennes.
"Hej!" Hade hon haft fel? Hade hon levt hela sitt liv utan vetskapen om att stenar kunde kommunicera med henne? Och flyga för den delen?
"Vänd dig om!" Morgan vände sig om och mötte blicken hos en grå pojke i hennes ålder.
"Åh," sa hon. Hon kunde inte minnas senaste gången som hon hade sagt något.
"Vem är du?" fortsatte han.
"Morgan..."
"Knäppt namn." Oscar ljög.
"Jag vet." Morgan ljög.
De fortsatte att prata en lång stund.
"Vad tror du finns där nere?" Oscar lutade sig över kanten och såg ner i avgrunden.
"Varför tror du att något skulle finnas där?" Den grå flickan vad namn Morgan såg på honom med stora svarta ögon.
"Finns det ett upp så borde det väll finnas ett ner." Det var ingen fråga.
"Du har nog rätt. Varför skulle det annars finnas en stege till ditt tak?" Förvånat såg Oscar på henne och sedan ner på väggen som höll hans tak uppe. Mycket riktigt satt där en stege i metall fastskruvad. Den såg precis ut som den han hade sett på flickans vägg, utan att tänka på vad det kunde betyda.
"Ska vi gå ner? Du har också en stege." Morgan såg upp vid orden. Pojkens svarta ögon såg på henne och tycktes lysa genom den mörka dagen.
"... Jag vågar nog inte," svarade hon tyst. Hon var för tung för att klättra.
"Det gör du visst." Oscar var redan på väg över kanten och satte ner foten på den första pinnen på stegen.
"Men..." Hon tvekade. Hitils hade han alltid haft rätt, så kanske vågade hon ändå. Hon kände sig genast lite modigare och klev över kanten. Med ett djupt andetag började hon också klättra ner i avgrunden med ryggen mot Oscar.
Långe Sam såg upp. Det var inte ofta det hände. Han fick alltid se ner på folk så han hade ingen anledning att se upp. Men den här gången kunde han höra fötter mot metallpinnarna på stegarna som dekorerade byggnaderna bredvid hans lyktstolpe. Det var inte hans lyktstolpe men han gillade att stå bredvid den så det gjorde han. Under sin långa svarta lugg kunde han se två grå personer komma nerklättrandes från stegarna. En pojke och en flicka. Han strök nervöst över sin kostym med vita händer. Ovanför fanns ingenting, men det var vars de kommit ifrån.
Oscar klev av stegen och ner på marken. Det var som att han hade hamnat på ett nytt, större tak som skuggades av höga byggnader. Han vände sig om och såg hur Morgan tog det sista steget ned på andra sidan om vad som varit en avgrund, men nu bara var mark. De log mot varandra med glittrande ögon innan de såg sig omkring.
Fortsättning: De pratar med Sam som inte visste att det fanns några tak och som har sett färg som inte är svart, grå eller vit. De går ut på ett äventyr för att hitta färgen och träffar snart ett gäng ungdommar som målar på väggarna. De berättar att de letar efter den fjärde färgen med de tror inte på att det finns någon annan färg. En kille vill följa med dem, men eftersom att han vill vara cool (?) så vågar han inte fråga om han får följa med utan följer efter för att försöka sabotera för dem.
Slut: De tar sig till kanten där allting tar slut utan att hitta andra färger. Det slutar med att Oscar och Morgan hoppar och den andra personen hoppar efter. (Möjlighet till fortsättning.)
Kommentera